Tråd om barer i Karlshamn

Luktar som ett lik, rena rama klumpar.

Hypotes: Det blir nog bra, du kommer inte för någon annan, bara för den du kommer för. Det blir nog bra. Du behöver rättfärdiga dig. Kul att träffa dem igen, det var ett tag sen, man kan ju hoppas. Lite orolig över klumpen i magen; klumpen i magen är tre personer och deras allt mer sammanlänkande libido. Dra dit. Fulla skåningar. Slå i något kring armbågen. Svettas. Kommer inte bli kul, kanske, vi får hoppas. Tror inte det.

Steg 1: Kom hög som ett hus för att ge intrycket av att du fortfarande lever. 

Resultat: Trådar korsar varandra. Tårar rinner ner för en kind för att tre sekunder senare slickas upp av en spritt språngande osande, sträv tunga; processen börjar om igen. Någon går iväg en stund för att röka. Det skriker i huvudet. Det skriker i hjärtat. Camus kommer till undsättning för en kort stund, ignorera den du kom för. 

Steg 2: Gå iväg för att röka, men bara först efter att du fått frågan om vatten och hur du mår. Av den du kom för.

Resultat: Vimlet försvinner en stund. Stå där och diskutera skivor, privatliv och äventyr i haschbranschen. Lugn, gott med rök i lungorna. Lev på andra. Lev genom andra. Titta stint åt något annat håll för du äcklas av andra. Ta några djupa andetag när ciggen är slut. Börja om och gå in igen.

Steg 3: Sätt dig ner. Nu på en annan plats.

Resultat:  Lite folk har gått, det är lugnare. Köttet kladdar på varandra, eller egentligen en på den andra men den andra gör inget mer utöver att sticka ut tungan åt den du kom för ibland, på ett fullt sätt. Det är någon form av överenskommelse, just nu är den bara halv. Det är en sån av såna trådar oss emellan som uppstår ibland, de droppar ner på varandra. Det är inte lika många nu, ett par åtta stycken kring bordet i fråga. Andra finns också men längre bort, slingrar sig runt hörn och ut på gator och sånt.

Steg 4: Luta era huvuden mot varandras. För den du kom för. Det har varit en dålig kväll.

Resultat: Du skulle suttit kvar i soffan. Köttet kommer in med knullrufset. Mascara har smetats ut på ett myyysigt sätt, de vill det här. Överenskommelsen är fullständig. Det andra köttet klänger fortfarande. Pinsamt kanske. Börjar dra, den andra, alltså den andra till det andra köttet. Det börjar dra. Någon gråter igen. Vem? Jag vet inte. Antar samma som förut. Camus kommer inte till undsättning nu. Albert har övergett dig. Försök strypa trådar, dra ner det till en, möjligt två. Hugg huvudet av dem. Det är vad som borde ske. Du tänker så. Ivägkravlandet har fått den andra delen av överenskommelsen, det första köttet i det andra dvs., att ifrågasätta, vill det till att tro kanske. Börjar bli lite tom. Lite övergedd. Den du kom för är i alla fall kvar. Går lite fram och tillbaka, men är där, det är bra. Det känns bra nu. Det går bra nu. Igen. 

Steg 5: Rök mer. Hemrullat. Tro först att det var något annat.

Resultat: Träffar några skäggiga och mindre skäggiga gubbar, nästan alla tjocka. En spanar in någon yngre puma, alldeles för länge, han är alldeles för gammal. Alldeles för full. De kommer fram till något om Jesus. Stå där en stund, rök hemrullat. Dröm tillbaka till gamla dar. Titta upp i luften, njut av livet. Du fick den av en vän, någon sorts ständigt lugn, någon form av respekt och mjukhet, nästan hemmigt. Inga större dramatiska insatser på ett tag. Skönt. Går tillbaka in igen. Allt skriker igen. Sitt ner. Tillbaka med den du kom för. Efter ett tag såklart. Den du kom för är snäll, väldigt, hjälper sin än en gång gråtande vän med något. Alla gråter hela tiden. Om de inte kladdar. Din vän som du fick hemrullat av pratar med någon annan, någon äldre, någon nollare. Nollaren börjar hångla. Inte med din vän utan med någon för dig främling. Vännen står kvar och ser mäkta nöjd ut med livet. Som det ska vara då såklart, en tråd er sinsemellan uppstår. Lugnet öser ner. Den du kom för öser ner. Det är bra att ha någon. Den du kom för har trådar lite överallt och över digitala sfärer som är hemska och jobbiga och någon form av idiot gör livet jobbigt och det är inte bra och ta det bara lugnt, går det? Nej. Det är bara en idiot. En idiot gör sånt. Lugna ner er. Allihopa. Feng Shui allihopa, ni fattar. 

Steg 6: Skrik.

Resultat: Allt skriker. Alla skriker. Till och med du skriker. Du har inte skrikit på hela natten. Du har åkt tåg flera gånger, du blev nästan bötfäld flera gånger. Du gjorde någon ledsen ett tag, du gjorde nog den du kom för ledsen. Ledsen flera gånger. Du är inte bra, inte alls du vill bara därifrån nu. Du hatar alla som skriker och den som skriker mest är du. Inuti i alla fall. Den du kom för är där. Ni sitter liksom tillsammans. Det gör ni ofta. När den du kom för går, när hon går. När den du kom för går längtar du tillbaka till förr, till när ni satt tillsammans. En fjärdedel av överenskommelsen som har missat er påstår att du borde göra något kanske. Du bara nickar långsamt. Skriker, alla skriker allt skriker Camus är inte där för dig längre Albert övergav dig du är ensam och rädd och ledsen och liten och du suger och du hatar dig själv och du är inte bra och du borde bara ge upp och du borde ha gett upp för länge sen ge bara upp ge upp ge upp ge upp nu nu nu nu nu ge upp nu. Den du kom för är tillbaka och ni sitter tillsammans igen. Som det ska vara då. Ni är tillsammans igen, alltså sittandes. Ni träffas bara med andra. Det är ditt fel. Det är ditt fel för du suger. Du vill härifrån, du vill skrika. Du skriker. Inne alltså. Köttet osar och krälar och överenskommelsen är en hög som gråter och stönar och kör ner sina tungor i varandra och en är ledsen och en är tyst och en bara sitter där en pratar med en glad främling en är försvunnen en blev uppsökt en är överallt hela tiden, den en är den du kom för för den du kom för är så bra och snäll och god. Inte som överenskommelsen, överenskommelsen är en oförståelig klump av libidon och sorg och kåt doft och kött och trådar som droppar och bygger en vägg och någon i överenskommelsen blir utestängd för de andra har byggt upp till det här. Alla tror att det slutar med otrohet eller något men det är fel, det slutar med lagligt tillåten otrohet, det slutar med öppenhet, alla får vara med men bara vi får vara tillsammans, du kan gå nu tack och hej. Monogamins ständiga allfader stack för att göra någon lycklig, monogamin behöver man inte, men det är så nu att det där är fel. Det är fel för din andra vän första köttet ser ledsen ut. Din vän VAR överenskommelsen men nu får den bara sitta där ensam för det andra köttet stack. Sitta där och se överenskommelsen torrjucka varandra till oblivion. Se knullrufset live action på riktigt.

Slutsats: Kött är överallt, trådar mellan dem är överallt, trådar droppar ner på varandra, dropparna bildar nya trådar. Det luktar sötslisk, som ett lik, det luktar knull, som sig likt. Ögon vattnas av olika kåta skäl, dina bara av sorg. Den du kom för är där och drar i någon. Den du kom för gör det av goda skäl. Tacka den du kom för. Luta era huvuden samman. Säg adjö. Dra iväg. Någon har byggt en mur av smetig mascara och knullrufs och sömn. Överenskommelsen drar iväg, du måste dra efter. Bli misantrop, överge Camus. Camus räddade inte dig, du räddade Camus. Ingen skulle veta vem han var utan dig. Ingen skulle känna till Albert. Du gjorde ditt, trådarna sprack, du kan börja om, du kan sova på en hård madrass och dras i ditt eget svett. Men det är inte nu. Det är snart. Först måste du bara följa med överenskommelsens påtagande tyngd. Tystnad råder. Det känns inte bra. Det känns inte bra bara för dig. Den sista tråden spricker när du fått din hårda madrass och låst in dig (snarare ut alla andra). Du är bara du och Albert. Bara du och Camus. Inget kött, inte på ett par timmar i alla fall. Bara spöken.